Skriiiiiiiik

Vill skrika åt min spegelbild, tårarna tränger fram i ögonvrårna. För varje dag som går växer min kropp. Blir så äcklad.

Jag vill inte mer, men jag måste. Det är bara så jävla jobbigt när självhatet blir större för varje dag som går. Har inte ens lust att gå utanför dörren, än mindre att äta som jag ska. Värdelös jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0