Becka.

Tänk vad livet rusar förbi och vecka efter vecka ser det ungefär likadant ut. Jobbar, har precis påbörjat ett långvik på sex veckor på en förskola. Jobbet är skittråkigt, men jag har en sysselsättning och tjänar pengar. Är nog tur att jag har en sysselsättning eftersom jag är rastlösheten personifierad. Blir tokig på mig själv eftersom jag hela tiden känner ett behov av att sysselsätta mig, uträtta saker. Städa, kratta, jobba, fixa med hunden, gå ut och gå, prata med kaninen. Jaa, jag försöker göra saker hela tiden. Idag har sysselsättningarna dock inte räckt till och jag har suttit i en hel evighet nu på eftermiddagen och först läst och sedan tittat på förra veckans avsnitt av Solsidan som jag missade.

 

Utöver jobbet blir det ridning, träffa Leo, Hanna och Erica och alldeles för lite övningskörning (jag vill ha klarat körkortet NU). Imorgon ska jag följa med pappa till farmor, hon är hemma igen och ska snart flytta hit till Lidingö. Blir nog bra att hon flyttar, nu när hon behöver så mycket hjälp. Fast mest längtar jag ju såklart efter min egen flytt, som inte kommer att ske förrän i slutet av januari/början av februari. Ska bli så roligt att få flytta in, fixa. Någon helg snart ska jag, mamma och pappa kolla på säng och porslin och lite annat. Vill bara få tillträde NU. 

 

Ikväll ska jag och pojken min gå och se Skyfall, senaste James Bond-filmen alltså, på bio. Blir bra det, men är tröttare än trött. Både mamma och pappa har sovit nu på eftermiddagen, men jag har hållt mig vaken. Fan, det räcker med att jag bara har suttit, sova kan jag inte tillåta mig. Till bion blir det godis, gott, ångest. Åt pizza till middag tillsammans med Leo igår. Det funkar med maten, men ja, den upptar fortfarande alldeles för mycket tid. Skit it, jag är normal nu. 

 

Funderar på att ta ut hunden en sväng innan jag äter middag. Efter middagen bär det av in till stan för bio som sagt.