Becka.

Efter en stadigt kilande påskhelg börjar vardagen åter vakna till liv. Känns som om långhelgen har varit mer än en långhelg. Ändå har den inte varit direkt jättetråkig, bara lång. Delar av den har visserligen varit sega eller jobbiga, medan andra har varit glittrande fina. Att solen har skinit har dessutom bidragit till en del positivitet.

Men nu är det ju som sagt vardag igen. Mando idag, och körlektion i eftermiddag. Resten av vardagarna denna veckan blir det ju jobb och så skrivkurs på torsdag. Livet rullar på, som jag så ofta säger, och jag gläds åt att det finns fina människor i mitt liv som tillför ljus i mörkret. Ofta är jag less på att leva, men vänner kan verkligen sätta guldkant på tillvaron. Utan dem skulle jag aldrig orka!

Synd är bara att det ibland kan vara en vän som sänker ner mig ytterligare en bit i mörkret...