Becka.

Blir bara mer och mer nervös inför att börja plugga till hösten. Tänk om det går åt skogen, tänk om jag måste göra omtentor hela tiden, tänk om jag tycker att linjen jag valt är skittråkig, tänk om jag inte hittar något arbete efter utbildningen. Åh vad jag ångrar mitt val, vill inte. Fast vad skulle jag annars ha valt? Nej, det blir säkert bra (eller inte, det kommer säkert att blir helt fel!).

 

Visst det ska bli roligt med ett sammanhang och det kan ju faktiskt vara så att jag kommer att tycka om linjen, men jag VET INTE om det kommer att bli så. Jag kanske inte ens har några roliga kurskompisar. Det är som om en liten prick av panik inom mig växer sig större och större och snart tar den över hela mig. Paniken skriker i mig att "det kommer bara att bli fel nu när du börjar plugga, du kommer att vara värdelös på att plugga och alla i klassen kommer att vara fel för dig".

 

Hua, det är jobbigt med nya och okända vägar i livet.