Invänjning
På väg till jobbet. Börjar ju en timme senare idag så jag fick en liten sovmorgon. Vaknade trots det alldeles för tidigt flera gånger, men när jag till slut somnade om sov jag så skönt... Tills klockan ringde och förstörde allt. Dumma, dumma alarm!
Försöker tagga till för ännu en dag i butiken, men känner mig mest bara seg. Skulle så gärna vilja sitta och ta det lugnt, men sådant är inte livet. Efter flera år av sjukskrivning och lite skolgång är jag så van vid att inte ha dagar fyllda av måsten och "att göran" och därför känns det väldigt tungt att vara sysselsatt med något energikrävande hela dagarna. Men, det är väl en vanesak? Till hösten ska det ju bli heltidsjobb så det är väl bara bra att jag vänjer mig!
Påbörjat praktikslut
Måndag igen och jag har nu påbörjat början på slutet av min vistelse här i Östersund. På TORSDAG kommer jag att åka till STOCKHOLM och när tåget har stannat på Centralen blir det raka vägen hem till min LEO. Åh vad härligt det ska bli! Längtar så att jag blir alldeles tokig. Älskade, saknade, finaste pojken.
Åkte buss till jobbet imorse eftersom Patrik inte skulle komma hem förrän till eftermiddagen. Väl på jobbet drog jag på mig lite andra kläder än de jag hade på mig eftersom det är roligare att låna kläder i butiken än att försöka få till en spännande outfit av de få Rut m.fl.-kläder jag har i min ägo. Finns ju så himla mycket fint på Rut så det är verkligen ett nöje att ha den butiken som tillfällig garderob, haha. Har fått klä om skyltdockor idag också och fick till och med komma med ett eget förslag, som accepterades. Blev så stolt över att Åsa (min handledare) godkände min idé. Fånigt kanske, men det gjorde mig verkligen glad. Är så himla rädd för att hon ska tycka att min klädsmak är för dålig och därför känns det ju skönt när hon accepterar något av mina stylingförslag.
När jag slutade hämtade Patrik mig och vi åkte och handlade. Jag stod för middagen idag och behövde handla en del, men om jag tar bussen hit och sedan ska handla kommer jag hem så sent och då blir melliset jättesent och allting blir bara SENT. Jag tyckte alltså att jag kunde unna mig att bli hämtad idag. Ja, sedan kom vi hem och jag åt mellis och gjorde klart ett armband och lagade middag. Idag bjöd jag på lax med fetaosttäcke, kokt potatis och varm gurksallad. Maten verkade återigen bli uppskattade av Modinarna (fast nu saknas ju två eftersom de har åkt till Berlin).
Hm, efter middagen ringde jag min pojke och gick en liten promenad medan jag pratade med honom. Som sagt så är han ju ytterst saknad. Det känns liksom tomt att inte träffa honom, att inte vara med honom, att inte gosa, prata öga mot öga, titta på film tillsammans, sova tillsammans... Det känns helt enkelt tomt när vi inte är tillsammans.
Imorgon ska jag börja tio och sluta sex eftersom jag vill hinna vara med på en stängning innan jag åker hem. Antagligen gör man olika i de flesta butiker vid stängning, men jag tycker ändå att det kan vara bra att få vara med någon gång. Annars blir det antagligen bara en vanlig dag, larma varor, prata med kunder, springa till lagret, stå i kassan. Blir en skillnad dock eftersom jag missar morgonstädningen då jag börjar när butiken öppnar. Lite konstigt att missa den. Är nästan lite förtjust i morgonstädningen, att dammsuga och så. Både för att jag kommer igång av den och för att det störda i mig gillar att jag rör på mig så mycket då.
Och som sagt, nu är jag less. Jag VILL INTE vara sjuk längre. Det ENDA jag egentligen vill är att få bort hjärnspökena ur mitt huvud. Vill verkligen ta makten över mitt liv, för jag märker hur lätt jag förlorar makten till det sjuka. Ger jag efter bara en endaste liten millimeter har hjärnspöken plötsligt flyttat in på nytt i mitt huvud. Nej, det sjuka ska BORT. BORT en gång för alla och jag vill aldrig att det ska komma tillbaka. Jag vill vara Rebecka och jag vill kunna acceptera och uppskatta den personen det innebär att jag är i sådana fall. Trots att jag får panik av tanken, tanken på att gå upp i vikt, tro på att jag kan saker, acceptera att jag inte kan allt, så är det fa-an det jag ska klara av.
Nu ska jag titta på Pulp Fiction, äta mellis, göra armband och ignorera ångesten och äckelkänslorna som just nu fyller mig.
Kärlek
Liten, liten fågelunge
En fågelungen hade trillat ur sitt bo och imorse när jag skulle gå upp till stora huset och äta frukost var jag nära att trampa på den. Stackars ungen satt och pep och i träden hörde man andra fåglar som svarade. När jag skulle gå ner till mig igen och borsta tänderna skulle jag kolla lite närmare på ungen och såg att det kröp myror på den, stora skogsmyror. Usch, usch blev äcklad och ledsen. Naturen är hård.
Nu ligger fågelungen död ute på gräsmattan. Har den inte blivit uppäten av något annat djur i natt ska jag säga till Patrik att han måste plocka bort den så att ingen trampar på den. Var bara så sorgligt att se den sitta där på marken, hjälplös, med en massa myror krypande överallt.
Skitkväll
Jag känner mig nere, nu igen. Dagen har forsat förbi i en rasande fart. Jobbjobbjobb 9-12.45 sedan lunch till 13.45 och jobb igen till 17. Fick stå i kassan idag, tjiho! Tror att jag klanatade till det några gånger, men hoppas att det inte var så farligt. Ehehe. Har även fortsatt med att märka och larma jeans. Och städat och babblat.
Efter jobbet blev det bussen hit och sedan dess har jag inte gjort många knop. Åt mellis, började pyssla och sedan gick jag till Ica och handlade lite. Väl tillbaka här åt jag middag medan jag tittade på Safe House. Fortsatte med pysslandet och såg klart Safe House. Nu försöker jag hitta en resa till mig och Leo, men det går SKIT. Vill inte resa i flera timmar (alltså 13-25 timmar snackar vi om då) för att komma till ett ställe som det egentligen tar tre timmar att flyga till. Gah, vad fan ska vi göra?!
Som sagt känner jag mig nere. Känner mig äcklig som inte har gått någon promenad, känner mig äcklig som har ätit. Usch, jag avskyr alla de här känslorna. Det skrämmer mig att de är så starka och de skrämmer mig att jag känner mig så äcklig. Vill ha koll, vill veta hur mycket jag har gått upp. Känner mig stor och äter. Åt mer än vad jag "får" enligt hjärnspökena idag till lunch. Dumma, dumma mig. Varför ska jag alltid göra det värre? För att det är "rätt", men jag blir så rädd för att gå upp i vikt. Trots det säger min behandlar att jag ju ska gå upp, men TÄNK OM jag har gått förbi "rätt" vikt. Jag är nog ett fetto.
En av mina kollegor sa igår att hon inte tyckte att jag var superdupersmal (nämnde att jag har varit sjuk i och med att jag berättade om min gymnasietid och sa att jag har lite vikt kvar att gå upp). Fan, ingen ser ju att jag behöver fler kilon på kroppen, varken jag eller någon annan. VARFÖR i helvete ska jag gå upp om jag nu är så fet?!?! Trots det kan jag vilja äta med. Ibland är jag så jävla hungrig att jag inte vet vad jag ska ta mig till och det gör mig galen. Vet ju fan inte hur jag ska göra, vad som är "bra". Jag vill kunna äta, men jag vill inte att folk ska se ner på mig för att jag äter. JAG vill inte se ner på mig själv för att jag släpper kontrollen. Jag vill ju bara kunna känna mig lugn och fin. Känner mig trots det barabara stressad över allt det här. Jag pallar inte mer. NEJNEJNEJ.
Vill prata med någon, men vem? Vad vill jag säga i sådana fall? Vill bara att någon ska förstå, att någon ska kunna hjälpa mig!
Feeback?
Kan inte Ni som läser min blogg ge mig lite feedback? Vet att så gott som alla bloggare tigger om det, men nu gör jag också det. Min blogg är tråkig, det vet jag, men jag skulle gärna vilja höra vad som är "bäst" och vad som är "sämst" med bloggen. Ni får gärna skriva om det är något ni saknar också. Vill ha idéer från er läsare (inte för att jag har så många, men jag är nyfiken på vad som är intressant att läsa om enligt andra).
Jag använder ju mest bloggen som ett tidsfördriv, men vill ha idéer om hur jag ska använda mitt tidsfördriv. Känner mig lite idétom.
Kommer nog inte att få några svar på det här och då kommer jag ångra att jag frågade och blablabla, men nu frågar jag Er läsar i alla fall.
Borta? Hemma?
Är så jävla irriterad. Vänder och vrider på hur jag ska göra med den här Östersundsvistelsen. Ska jag stanna en vecka till eller ska jag åka hem till helgen? Fram och tillbaka velar jag. Vill hem, längtar hem. Är less på att vara gäst, att behöva vara trevlig hela tiden, att vara otrevlig om jag inte sitter kvar och pratar efter middagen. Jag menar, det gör jag ju inte särskilt ofta hemma, men här blir det konstigt om jag inte gör det! Saknar Leo, det är som en oro. Saknar också mina rutiner, att kunna bestämma själv och att inte vara beroende av andra. Här är jag så utelämnad till familjen jag bor hos eftersom jag egentligen inte känner några andra här.
Samtidigt trivs jag med jobbet. Lär mig otroligt mycket och dagarna rusar iväg. Sjukdomen tycker också om jobbet eftersom jag står och går ungefär sju timmar varje dag. Känner mig dessutom otacksam om jag drar till helgen, det här är ju en superchans att få erfaranhet.
Åh, jag vet inte hur jag ska göra, vad jag vill. Vill jag verkligen åka hem? Vill jag vara kvar? Fan, jag hatar det här. Är bara så less på alltsammans. Vet inte om det är så att jag flyr från något eller om det bara är så att jag faktiskt inte riktigt trivs med att vara här. Är så jävla, förbannat trött på att inte kunna göra som jag vill. Att folk litar mindre på mig bara för att jag är borta.
Förutom det har jag en tid hos min behandlare i slutet av nästa vecka. Skulle gärna hinna med den eftersom han går på semestar sedan. Stress över mat och vikt. Hur mycket har jag gått upp? Alltså, jag vet verkligen ingenting. Vet inte vart jag vill, vad jag vill. Som vanligt vill jag nog helst bara stänga av mitt huvud.
Dagen idag har gått ganska fort. Jobbade nio till fem, med lunch mellan ett och två. Sedan en sväng på stan, letade födelsedagspresent till yngste sonen här i huset samt köpte pärlor att göra armband av. Betade av en massa telefonsamtal under stadsrundan också och vid kvart över sex åkte jag och mina kollergor till Stocketitt, en restaurang. Där blev det mat, oxfilé och potatisgratäng (burr) och glass. Satt väl där och prata ett bra tag, eller de andra pratade och jag tänkte på hur jag vill göra med jobbet. Kände mig som vanligt bara ivägen. Tråkig är jag och jag säger alltid så jävla ointressanta saker.
Usch och fy vad jag känner mig negativ. Vill inte vara med längre, vill bara att mitt huvud ska hålla tyst! Jag står fan inte hur med allt detta velande, med att känna mig så osäker på vad jag vill. JAG VET INGENTING.
Förresten, det är inte bara när jag umgås med folk jag känner mig otillräcklig, det gäller även på jobbet. Trots att de säger att jag är duktig och klarar mig bro så känner jag mig så dålig. Är för långsam och för dålig på kundbemötande. Har alldeles för fula kläder och alldeles för dålig smak. Kan INGENTING. De bara säger att jag är duktig för att vara snälla!!!!
Nej, nu ska jag ÄTA (uäh, fetto) och sedan dusch och sängen.
Kyligt
Mor och far har åkt hemåt nu, en dag tidigare än vad jag trodde att de skulle göra. Tråkigt måste jag säga och mest av allt kände jag för att packa ihop alla mina grejer och kasta mig in i bilen med dem, men icke. Istället sitter jag nu här och filosoferar för mig själv och försöker tvinga ut mig själv på en promenad. Känner för att röra på mig, men inte för att gå ut. Dålig kombination?
Hängde med de vuxna i alla fall. Kallt var det att åka båt och när vi väl kom fram var det stängt där vi skulle äta. Jag var HUNGRIG och kall och ville bara krypa ihop under en filt, men innan dess var man ju tvungen att åka båten tillbaka. Kände mig sur och grinig. När vi kom hem blev det plock-ihop-lunch i form av sill, potatismos och köttbullar. Ganska okej. Efter lunchen somnade typ alla och ja, nu är jag vaken igen och har varit en stund. Åt mellis för en liten stund sedan, vaniljyoghurt och frysta hallon, två brago med choklad och en halloncrispyoghurttopp från naturgodishyllan. De där olika "topparna" som finns bland naturgodiset är SÅ goda!
Egentligen har jag inte så mycket att säga. Är uttråkad som få och känner mig som ett fetto. Äter gör jag och segar gör jag, dåligt. Måste röra på mig, men det är kallt ute (egentligen inte så kallt, men jag frös så mycket förut att jag inte vill bli kall igen). Jaja, nu ska jag och min feta röv bege oss ut på promenad runt på Frösön. Funderar på om det finns någon trevlig väg jag skulle kunna gå...
Midsommarblomster från solskenssnår
Midsommardagen idag och midsommarafton igår. Hade en okej midsommarafton, även om jag är en sådan där som tycker att vissa högtider är överskattade (tror dock att jag kommer uppskatta dem desto mer när jag börjar jobba och inte har lov titt som tätt). Eller förresten, själva ledigheten är aldrig överskattad, men firandena. Typ påsk, midsommar, nyår och valborg, jag har hittills aldrig lyckats lära mig att uppskatta dem fullt ut. Kanske är det på grund av min "jag-dricker-inte-inställning", eller så är det kanske bara så att jag är tråkig.
Gårdagen flöt i alla fall på. Var fint eller okej väder större delen av dagen och det regnade bara några få droppar. Jag frös dock som en hund från och med lunch, vilket gjorde att jag inte uppskattade allt utesittande. Ville heller inte ge mig på vattenskidåkningen med tanke på hur mycket jag frös, även om jag blev sugen eftersom det såg så roligt ut. Blev i alla fall att jag åkte med en sväng i båten, vilket inte heller var helt fel. Mamma skickade dock iväg mig att klä på mig efter båtturen eftersom hon tyckte att jag var en isbit, haha. Jag och mamma kom också överens om att så fort det blir någorlunda i vattnet hemma ska vi börja öva på vattenskidåkningen, det ser jag fram emot.
Lunch och middag var typisk midsommarmat. Sill, kallrökt lax, ägghalvor och färskpotatis åt jag till lunch och tll middag blev det grillat (grillad fläskfilé med en sorts potatismos i folieknyte och sweet chilisås och en bit grillad majskolv åt jag. Fanns en massa att välja mellan). De vuxna (som drack) sjöng så att mitt huvud till slut kändes alldeles snurrigt. Först snapsvisor till lunchen och sedan Bellman, Taube och en massa annat strunt till middagen. Var skönt att gå ner till "mitt" lilla hus och titta på film och äta mellis strax innan elva.
På grund av ett telefonsamtal på kvällen/natten blev jag tvärr väldigt ledsen och orolig för en sak och medan jag såg klart filmen fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Såg dock en bra film, Se7en. Ganska gammal (från 1995), men bra som sagt.
Idag har jag ingen aning om vad planerna är. Verkar som att vi ska iväg och äta lunch med familjen som var här igår, men jag vet inte om jag är så sugen på att följa med. Tror dock att det till viss del är det sjuka i mig som stretar emot, vill inte äta ute och om jag stannar hemma kan jag gå en extra promenad utan att det märks. Samtidigt vet jag inte om jag orkar umgås med den andra familjen idag igen, är ju inte någon i min ålder även om dottern i familjen var trevlig. Får se... Vill dock ändå umgås med mina föräldrar nu när de är här. Även om jag är lite småirriterad på dem ibland är det ändå skönt att de är här. Så jaa, jag vet verkligen inte hur jag ska göra idag. Får känna efter den här sista timmen som är kvar innan det är dags att åka.
Har lite småpanik över min kropp och mitt ätande också. Vet inte om jag gått upp i vikt och i sådana fall hur mycket. Vet att det är meningen, att jag ska och borde, men jag vill inte. Det tar emot så jävla mycket, vilket gör att jag hela tiden måste kontrollera, både hur jag ser ut och känns och det jag äter. Är less, less, less, men vet inte vad jag ska göra för att inte tycka att det känns som om jag håller på att svälla över alla bräddar. Vet inte heller hur jag ska göra för att lita på att några kilon till inte skulle göra någon skada. Det svåraste är nog dock att det hela tiden känns som om jag gått upp ALLA kilon och mer därtill och att jag nästa gång jag väger mig hos min behandlare kommer att få höra honom säga att "nej, nu kan du inte äta mer Rebecka". Tänk om jag återigen inte skulle få äta någonting, varken vanlig mat eller lite onyttigheter. TÄNK OM jag återigen skulle behöva svälta mig för att jag är alldeles för fet!
Hårt arbete
Nu har hela min första jobbvecka passerat. Blev en kort vecka eftersom det är midsommarafton idag och midsommardagen imorgon. Som tur är har mamma och pappa kommit upp hit och kan avlösa mig som gäster. Längtar hem mer och mer. Avskyr att vara gäst! Hatar också att mina värdar vill att jag ska äta frukost med dem varje morgon. Varför liksom?! Jag kan äta det själv och FÖREDRAR att äta frukost ensam. Att äta frukost ifred är ju faktiskt bland det skönaste jag vet.
Veckan har rullat på i en rasande fart och efter varje dag på jobbet är jag helt slut både i huvudet och i kroppen. Är ovan vid det höga tempot, alltid är det något som ska göra. Har fått sätta etikett på flera hundra par jeans, sorterat jeansen i butiken i storleksordning, klätt om skyltdockor (ROLIGT), galgat t-shirtar, larmat kläder, hjälpt kunder och burit tunga lådor med kläder från lastbryggan och til lagret. Är faktiskt riktigt roligt att jobba, men tar väldigt illa upp när jag får kritik. Igår, i slutet av dagen när jag var skittrött, sa en av mina kollegor att jag skulle ha gjort på ett annat sätt när jag pratade med kunderna och jag började nästan gråta. Tyckte att jag hade skött situationen bra och när hon klankade ner på allt jag sagt kändes det bara skit. Varför blir jag så osäker så fort någon kritiserar det jag gör?
I och med att vi hade omhägning av butiken i onsdags fick jag klä om skyltdockorna, vilket inte var helt enkelt. En skyltdocka är liksom inte särskilt samarbetsvillig och inte eller särskilt rörlig. Haha, fick kämpa som bara den några gånger, fast svårast var det ätt få på skorna. Var och lånade skor från en annan butik och fick kämpa som bara den för att lyckas få på några av paren.
På kvällarna har jag mest bara tagit det lugnt. Är som sagt helt slut när jag har jobbat klart. Att vara trevlig och glad och aktiv hela dagarna tar på krafterna, haha. Det bidrar dessutom till att det inte känns särskilt roligt att vara gäst, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i det och speciellt inte sedan jag blev sjuk. Hur trevliga mina "värdar" än är mot mig så känns det inte riktigt bra.
Nu är planen att jag ska byta från mina mjukisbyxor till något mer respresentabelt och sedan tänkte jag gå till affären och köpa lite olika förnödenheter så som mellanmål, rakhyvel, bomullsrondeller och tops. Blir nog en promenad i samband med min utflykt till Ica, eller så tar jag en sväng till Ica nu och går en promenad senare. Får se hur jag gör.
Fan vad jag inte vill vara här längre. JAG VILL HEM!
Är så less. Och tjock.
Jag och mami i Kanab, Utah, USA.
En massa och mer
God kväll. Nu var det några dagar sedan jag senast skrev. Är jobbigt att blogga när blogg.se-appen inte funkar och när man har en massa annat för sig + är för lat för att starta datorn.
Försökte hinna med en hel del förra veckan som sagt, men vet inte om jag hann sådär jättemycket. Träffade Hanna i onsdags. Vi åt sushi och promenerade i Tanto och vidare längs vattnet bort mot Skanstull. Har aldrig gått där förut och måste säga att det är en ny favorit om jag ska promenera i stan med någon kompis.
Torsdag var jag bara hemma hos Leo. Han jobbade och jag tog det ganska lugnt. Lagade god mat både till lunch och till middag. Ensam till lunch, men fick sällskap av min älskling till middagen.
I fredags jobbade Leo också. Jag gick en ganska lång promenad på förmiddagen och resten av dagen bara flöt på fram tills jag och Leo skulle på restaurang Grill för tidig födelsedagsuppvaktning av mig. Jag var 100% nöjd med min middag och åt även en supersmarrig dessert (provade chokladbakelse som var rinnande i mitten, vilket jag har velat prova lääänge. Lika gott som jag hoppades!). Gick därifrån med mätt och värkande mage, men så kan det vara ibland.
I lördags hälsade jag på min lilla farmor på sjukhuset. Hon har varit inlagd för magsnärtor, men snart tror jag att hon får komma hem. Efter det rusade jag ut i det hällande regnet som föll i lördags för att träffa Erica. Hade en mysig stund med henne på Fåtöljen tillsammans med te och massa prat. Väl hemma möttes jag av Fia (farmors hund) samt av önskemiddag i form av lammfärsbiffar med abourgine- zucchini- och rödlökssallad med smaskig dressing, stekt halloumi och mintchatni. En av mina absoluta favoriträtter och jag åt halloumin till för första gången på flera år!
Söndagen var en sorglig dag eftersom jag åkte upp till Östersund. Blev avvinkad av pojken min på Centralen och åkte sedan tåg i fem tmmar innan jag var framme. Väl här installerade jag mig i mina släktingars poolhus, som är som mitt eget hus under tiden jag är här. Bjöds på lasange till middag, GOTT.
Idag började jag min praktik på Rut m fl här i Östersund. Har dammsugit, putsat speglar, räknat Kissy och Plenty, ordnat i butiken, larmat kläder och pratat med kunderna. Har verkligen försökt vara trevlig och hjälpsam, men det är svårt att hjälpa till när man har sämre koll än kunderna själva på vad som finns i butiken. Som tur var har jag (i alla fall hittills) snälla kollegor som har ryckt in och hjälpt mig när jag har stått svarslös inför kunderna, men det där med varorna är väk sådant jag lär mig med tiden i och med att jag arbetar i butiken. Hoppas att jag kommer att trivas under tiden jag är här och jobbar och att ja inte ledsnar.
Nu sitter jag i mitt hus och ska äta mellis typ snart. Är trött i huvudet och i kroppen. Har inte lyckats trassla mig ut på någon promenix idag, men lite lugnt får man väl ta det efter första dagen på jobbet? Längtar dock hem till Leo och till närheten till mina fina vänner. Och så vill jag åka utomlands med Leo!
Menmen, nu ska jag äta och gör mig själv fetare än vad jag redan är. Känner mig verkligen som en boll och vill inte äta. Här får man dessutom "onyttig" mat eftersom min syssling, som är elitidrottare, behöver mycket och fet mat. Uäh.
10, 9, 8...
10 saker jag tycker om:
Leo
Vänner
Resa
Dansa
Läsa
Ridning
Lyckas
Min säng
Sova
Kramar
9 saker jag tycker mindre om:
Plugga
Betyg
Att inte ha kontroll
Att svika
Svek
Mig själv
Stress
Rädsla
Frysa
8 platser jag vill besöka:
Barcelona
Paris
Rom
Något land i Afrika
Marakesch
London
New York
Alperna
7 saker jag vill göra i framtiden:
Flytta hemifrån
Umgås med dem jag älskar
Resa
Sluta bry mig om siffror
Släppa kontrollen/ta kontrollen
Klara mig själv
Leva livet
6 saker jag är rädd för:
Att förlora de som är viktiga
Att bli tjock
Tappa kontrollen
Misslyckas
Vara svag
Tiden
5 böcker jag tycker om:
Harry Potter - J.K. Rowling
Över Näktergalens Golv - Liam Hearn
Flyga Drake - Khaled Hosseini
Vindens Skugga - Carlos Ruiz Zafòn
Mina Drömmars Stad - Per Anders Fogelström
4 ord som beskriver mig:
Konstig
Fuling
Förvirrad
Envis
3 saker jag ser fram emot:
Bli klar med gymnasiet
Ridningen imorgon
Värme
2 fina bloggar:
rebeckacarlen.blogg.se
-
1 bra låt:
Sju Sorger - Veronica Maggio
Ingen sådan där kärring
Är trött på mina tankar som hela tiden hoppar fram och tillbaka. I ena stunden tänker jag att jag ska skita i allt som har med det sjuka att göra. Jag tänker att jag ska äta allt och bara röra på mig när jag känner för det. När jag har tänkt klart den tanken kommer genast de andra tankarna smygandes och säger att jag måste äta färre kalorier, att jag måste träna. Dessutom får tankarna mig att vilja undvika vissa situationer. Vill inte äta ute längre, vill inte bli bortbjuden på middag i rädsla för att maten ska innehålla för mycket kalorier. Har till och med blivit rädd för att dricka. Kan knappt dricka vatten längre...
Jag vill inte bli en anorexikärring som har ägnat mer än hälften av sitt liv åt en jävla ätstörning, men om jag inte gör något åt det här är det vad jag kommer att bli. Är livrädd för en viktuppgång, men kanske är det dags att ge upp drömmen om det mål jag aldrig nådde? Kanske är det dags att välja en ny väg i livet?
Nu ska jag sova och imorgon är det sista dagen innan sportlovet. Har massa plugg att göra imorgon och under lovet, men det ska ändå bli skönt att slippa passa lektionstider och det ska bli skönt att slippa åka till skolan.
Pluggarn'
Fick ge mig ut i skitvädret imorse för att ta mig till Noaks Ark för föreläsning om HIV/Aids. Var en ganska spännande föreläsning, men hade nog ändå velat strunta i den eftersom jag har så jävla mycket plugg. Åkte i alla fall hem efter föreläsningen, fixade talkort till min OPT imorgon och försökte fixa lite in-text-referencing till min project essay. Jag kan verkligen inte använda källor i mina texter och jag använder aldrig citat och helst skulle man använda båda dessa till uppsatsen. Aja, nu blev det som det blev.
Åt lunch vid ett och fortsatte sedan med engelskplugget. Försökte hitta ett ämne till nästa OPT, men det gick skit så istället började jag med hemprovet i naturkunskap. Hann två frågor innan jag städade kaninburen och åt mellis för att sedan dra iväg och träna zumba.
Hem efter träningen, mer plugg, middag, plugg och nu har jag precis tittat på Sveriges Mästerkock. Ska gå upp och plugga ännu lite mer nu innan jag tar en dusch och sedan blir det mys med mellis och boken Morgon I Jenin.
Känner mig helt jävla förstörd i tankarna just nu. Vet att jag verkligen borde börja äta mer, bara för att krossa sjukdomen. Samtidigt avskyr jag rädslan för viktuppgång. Vill inte bli större, vill gå ner i vikt. Men det är förbjudet. Gör jag det förstör jag hela mitt liv. Jag skulle inte kunna bli klar med skolan, mamma och pappa skulle bli helt förstörda, jag skulle tappa kontakten med mina kompisar igen och jag skulle antagligen förlora Leo och det skulle göra så jävla ont. Nej, jag måste hitta ett sätt att kontrollera mitt kontrollbehov så att sjukdomen inte får chans att bestämma.
Bild
Bilden i förra inlägget är på Oboy och min ridkompis Fanny.
Galopp
Jag vill helst inte kommentera min vikt då jag skäms över den samt att den är min ensak.
Igår var jag i skolan på förmiddagen. Efter skolan åkte jag och Leo till pappas jobb och lämnade bilnycklarna som Leo råkat få med sig efter att vi lånat bilen i helgen. Åkte vidare till Liljeholmen och handlade lunch samt middag. Till lunch blev det hemgjorda köttbullar med kokt potatis. Har aldrig gjort köttbullar förut, men blev mäkta stolt över resultatet.
Efter lunchen bakade vi en kladdkaka eftersom vi skulle ha gäster på kvällen. Sedan hade vi tänkt plugga, men den planen blev inte särskilt framgångsrik. Istället hade vi det mysigt och plötsligt var vi tvungna att börja med middagen, pastarullar med parmaskinka, parmesan och sparris samt lite tomatsås. Gästerna kom och hade trevligt. Jag däremot fick mindervärdeskomplex och när gästerna hade gått vid kvart i tolv bröt jag ihop. Grät så att tårarna sprutade, men eftersom min pojkvän är bäst lyckades han vända mina tankar och när vi somnade var det med armarna om varandra och jag hade ett leende på läpparna.
Imorse hade vi sovmorgon eftersom jag var ledig och Leo började sent. Kunde alltså ligga kvar i sängen och mysa en stund innan vi klev upp och åt frukost. En stund senare åkte jag till min lilla hemö för att fixa en sak. Gick hem därifrån, pluggade, åt lunch och SOMNADE. Jävla naturkunskapsbok alltså! När jag vaknade igen läste jag klart allt och sedan tänkte jag fortsätta med lite annat plugg, men motivationen dog totalt. Istället läste jag ut en bok, åt mellis, letade fram en jacka till stallet och sedan var det dags för ridning.
Var grymt otaggad på väg till ridningen och medan jag väntade på att lektionen skulle börja. Frös dessutom så att jag skakade så det kändes inte särskilt roligt. Nu däremot vill jag bara rida ÄNNU mer, haha. Vi galopperade lite och för första gången kände jag att jag hade kontroll i galoppen.
Snart är jag hemma och väl hemma blir det dusch, middag och mys med mig själv. Ska värma vetekudden och hyra en film till middagen, så skönt. Imorgon däremot blir det föreläsning om HIV/Aids och sedan PLUGG. Zumba blir det nog också som avbrott i pluggandet.
Avklara
Hade "långdag" på SCÄ igår. Först samtal med läkaren och sedan samtal med min behandlare. En massa matprat och mitt huvud snurrade på om hur äcklig jag är. Kände, när jag gick därifrån, att jag egentligen aldrig mer vill sätta min fot innanför det orange husets dörrar. Kanske kan det bli min motivation för att bryta mig loss från den här skiten?
Resten av gårdagen gjorde jag inte många knop. Trots att jag hade prov idag så sket jag i att plugga. Istället tittade jag på Sex and the City, läste och pratade med mamma. Pappa var borta på kvällen så jag och mamma lyxade till middagen och åt löjromstoast samtidigt som vi tittade på Svinalängorna.
Imorse var jag trött, seg och tjock. Åt frukost länge, alldeles för länge. Fick dessutom för mig att jag skulle hitta ord i Nian (finns på baksidan av SvD). Blev sen och missade tåget. Väl i skolan skrev jag prov i någon timme och nu är jag på Ropsten. Ska gå och träna vid halv tolv hade jag tänkt så det blir till att gå hem, slänga på träningskläderna och traska iväg igen. Ska bli skönt att ha all träning gjord innan helgen!
Annars ska jag lämna tillbaka engelskboken och äta lunch. Vid tre-fyratiden ska jag möta upp Leo inne i stan och titta på en tavla. Tror att vi åker hem till mig ikväll också och imorgon ska vi kanske åka skridskor.
Tjugo
Jag avskyr att ångesten fyller mitt bröst. Skräms av hur fort den börjar ta makten över mitt liv igen. Måste ta tillbaka kontrollen, får inte låta mig luras av rösten som säger att tjugo kilo mindre skulle vara det bästa. Att jag som tjugo kilo lättare inte skulle behöva skämmas över mig själv.
Annars har jag struntat i att plugga idag. Var på Sportlife och shakade mellan halv sex och halv sju, tittade på Sveriges Mästerkock efter middagen och nu har jag precis tittat på lite Sex and the City. Vill inte gå och lägga mig för det skulle betyda att morgondagen snart skulle vara här. JAG ORKAR INTE.
Annars är Leo det som håller mig uppe. Vet inte vad som skulle ge mitt liv ljus om jag inte hade honom. (Förlåt för allt tjat om pojken min)
Kärlek
Kom hem till pojken min strax innan nio igår. Slängde av mig ridkläderna och kastade mig in i duschen. Under tiden la Leo sista handen på maten, enchiladas med kyckling- paprika- gurka- och crème fraîche paprika/chilismakfyllning gratinerade med salsa och ost. Jättegott och duktig som jag var åt jag snällt, trots att maten innehöll både crème fraîche och ost...
Hade lite presentutdelning också. Leo fick en t-shirt och en "tavla" jag hade gjort. Själv fick jag en parfym som luktade riktigt (!) gott. Bra smak har han, hihi. Vi försökte titta klart på en film, The Rum Diary, som vi började titta på i helgen men den var så dålig att vi gav upp. Somnade ganska sent och jag sov gott. Hade tydligen nynnat i sömnen också.
Imorse var Leo trött och jag hoppade upp som skjuten ur en kanon. Fast det berodde snarare på att jag var rädd för att inte komma upp ur sängen annars.
Nu har jag lektion, men har inget att göra. Skulle kunna läsa, men orkar inte. När jag kommer hem är det burstädning som står på schemat, sedan lunch och plugg. Ikväll blir det Zumba, ska bli kul.
Måste bara säga att min pojke är bäst. Älskar honom.
Tavlan jag gav till Leo. Kanske lite fånig, men är man kär så är man!
55:an
Hann med 55 från ridningen så jag är nu på väg till Leo för mys. Har längtat hela dagen efter honom så det ska verkligen bli underbart att känna hans armar om mig och att få prata med honom utan telefonens hjälp.
Tandläkarbesöket gick super. Inga hål, utan bara en förmaning om att jag borde använda fluorskölj. Älskar känslan när jag går från tandläkaren med vetskapen om att jag inte har några hål och med nyrengjorda tänder. Åkte hem med mamma, som också passade på att besöka tandläkaren. Hemma försökte jag plugga, men eftersom min naturkunskapsbok är ett riktigt sömnpiller så somnade jag istället. Vaknade, åkte till ridningen, red underbara Macarena och nu är jag som sagt på väg till pojken min.
Mår lite bättre än imorse faktiskt. Tror att det beror på att dagen snart är slut...
Ångest och kalorier
Svar på två kommentarer...
Får inga "hysteriska" (=skriker, gråter, slänger saker, slåss) ångestattacker nu för tiden. Det jag kallade ångestattack vid det tillfälle jag har för mig att kommentaren syftar på tror jag inte att alla skulle kalla ångestattack. Kände dock att jag fick ångest och kunde inte dölja det, vilket ledde till att jag vägrade att prata med Leo och att jag vägrade äta den del av middagen jag fick ångest av.
Svar på den andra kommentaren är att jag kan laga en fullvärdig måltid, om jag lagar mat åt fler än bara mig själv. Är det jag som lagar mat väljer jag dock att laga med sådana ingredienser jag tycker är okej. Steker i fett, men i lite fett. Alla såser jag lagar brukar vara tomatbaserade och är de inte det brukar jag inte ta av dem. Fast så är det alltid, vare sig det är jag som har lagat maten eller inte.
Jag följer mitt schema någorlunda. Äter frukost, lunch, mellis, middag, mellis och mellis. Har som sagt fortfarande problem med att ha sås till maten och räknar kalorier. När jag räknar för lunch och middag brukar jag dock få uppskatta kalorimängden. Egentligen följer jag väl schemat, men jag skulle kunna äta måltider med mer energi (kalorier).
Nu är jag på väg till tandläkaren. Ska stanna någonstans och köpa lunch innan jag är framme. Kan det inte bara bli kväll så att jag får åka hem till Leo?
